Ett fönster är så mycket mer än ett ljusinsläpp som täcker vårt behov av utblick och solljus. Varje fönstermodell representerar sin tid, och har sitt ursprung och sin historia. Ett hus har från början försetts med väl avpassade fönster i samklang med den stil och den arkitektur som huset representerar. Och den möda och kunskap som lagts ner på fönstret för att det både ska pryda sin plats och fylla sin funktion, det går inte att ta miste på. Särskilt inte när det kommer till äldre byggnader. I gamla byggnader är det klokt att bevara och renovera fönster.
Konsten att göra glasfönster är en romersk uppfinning som kom till vårt land under medeltiden. De första byggnader att förgyllas med fönster var de kyrkliga fastigheterna, och ända fram till 1700-talet var riktiga fönster förborgat den rikare delen av befolkningen, det vill säga en mycket liten minoritet. Menigheten fick vara utan. De hade inte råd, utan fick nöja sig med luckor som släppte in ljus varma dagar.
Hela vägen fram till 1900-talets början byggdes varje enskilt fönster efter beställning och ritning. Allt var noggrant gjort på plats utifrån husets dimensioner och behov. Det gjorde också att varje fönster var unikt. Materialet höll högsta klass, liksom den möda som lades ner för att bygga varje fönster. Inget annat än kärnvirke dög, och för målningen användes den så hållbara linoljefärgen, påmålad för hand så klart.
Glaset handblåstes och det var svårt, ja näst intill omöjligt, att få till stora och plana glaspartier i ett stycke. Istället kopplades flera glastrutor ihop för att ge stora ljusinslätt. Först kopplades rutorna genom blyinfatttningar, sedan med hjälp av spröjs. Glaset skimrade i grönt eller grått, beroende på att glasets renhet inte kunde bli absolut. Skivorna av glas var dessutom tunna, bara upp till 1,5 mm tjocka. Det gjorde dem sköra. Men också lätta. Den ringa tyngden gjorde att bågarna inte behövde vara så grova som de är i mer moderna fönsterrutor.
När industrialiseringen började komma igång kom man under 1920-talet på att det var mer praktiskt att bygga fönstren i en verkstad istället. Hantverket bestod, men produktionen kunde effektiviseras tack vare att allt gjordes på samma ställe. Produktionen snabbades också på. Det märktes på fönstrens utseende. De fick färre detaljer – men också större glasytor. Kvaliteten i arbete såväl som material var fortsatt hög.
Under 1960-talet kom maskinerna att ta över fönstertillverkningen helt och hållet. Fönster med karmar och allt levererades nu till platsen i helt färdigt skick, prick likadana allihop. Den nya floatingmetoden som gjorde glaset helt plant, gav också ett tjockare och därmed tyngre glas. Det isolerade bättre, men var också klumpigare. Karmarna fick anpassas därefter och blev grövre och enklare i sin struktur. Massproduktionen gav att det material som användes var av det billigare slaget. Fönstren blev billigare att köpa, men också sämre i kvalitet.
De nya metoderna under 1960-talet utvecklades successivt. Det tog sin tid att komma fram till industritekniker som skapade hållbara fönster. Men moderniteten framskred och nytt var bra. Byten av gamla fönster eldades på under 1970-talets energikriser. Då byttes många gamla handtillverkade fönster ut i moderniseringens och energieffektivitetens namn.
Fram på 1980-talet hade slutligen fönstertillverkningen standardiseras och fönstren blev återigen av lite bättre kvalitet. Metallprofiler lades till som möjlig klädsel på utsidan, för att ge längre hållbarhet åt fönstren och aluminium- och plastfönster gjorde entré på marknaden. Men fortfarande var det nya designer som var det som gällde.
Under den del av 2000-talet vi upplevt så här långt har det märkts en allt tydligare återgång till det ursprungliga. Nu ska varje hus ha fönster efter sin tid och sin stil. Äldre hus där fönstren bytts ut till moderna varianter i en renoveringsiver i jakten på lågenergihus, får ofta tillbaka fönster som har samma profiler och design som de gamla. Om det inte går att hitta original, går nyproducerade och tidsenliga kopior bra. De är också minst lika energieffektiva som några andra. För gammalt idag är fint så det förslår och fönstren ses som en del av husets själ.